Training Log Archive: Cyrgon

Jukolaträning i Denselns regi. Gemensam start för allihop. Det var ganska trögt att springa, men jag höll ändå i det ganska bra under första halvan av loppet. Efter att ha gjort ett parallellfel på slutet av långsträckan oh därefter haft längre gaffel än mina bomkamrater var jag helt själv över den stora mossen, något som tog musten ur mig helt.

När jag så sakteliga släpat mig över missade jag på andra sidan också, helt i onödan.

Vädret var i varje fall varmt och skönt...

Jukolaträning i Denselns regi, väldigt ambitiöst utförd med nummerlappar och radiokontroller från föregående sträcka. Jag hade äran att få föra budkaveln för Rajamäen Rykmenttis lag framåt. Tyvärr tappade de något från sista radion och in, jag fick gå ut en knapp minut efter täten.

Jag vågade inte trycka på för mycket i början då jag inte alls visste vilket slag jag befann mig i. Positivt idag var att det kändes bättre och bättre hela vägen och de jobbiga mossarna på slutet var bara att mata över som i fornstora dagar.

Orienteringsmässigt gick det ganska bra, gjorde några minuter då jag letade mig in i ett grönområde i onödan, men jag hittade ut innan minuterna började ticka iväg helt obehindrat.

Någon form av uppvärmning.

Då jag kände mig kass som fan på Blodomloppet vilar jag ännu mer för att få bort eventuellt skräp.

Isch, jag vill helst inte tala om det. Blodomloppet, något jag sett fram emot att springa. Vilsemaffian öppnade hårt och fick direkt en helt egen tätklunga. De första två kilometrarna kändes det bra och jag kunde följa med, men sen blev det bara tyngre och tyngre. Efter en halvmil tyckte jag mig nästan stå stilla och hade inte bästa dam kommit ifatt vid 6-7 km någonstans hade min tid antagligen blivit bra mycket sämre.

Nu vägde den eventuella förudmjukelsen upp alla eventuella formfaktorer, och efter en rysligt jobbig avslutning kunde jag springa i mål någon sekund före tjejen.

Uppvärmning

Vilar för att få bort eventuella rester av någon sjukdom.

Allt tar extremt mycket längre tid när man har mycket tid på sig, men till slut lyckades jag bli klar och komma iväg på mitt pass. Det blev en bana på kartan utan stigar i Vidingsjö, som vi hade en träning på innan tiomila. Tanken var att ha koll på var jag var och vart jag skulle så att jag kunde genomföra banan utan att bomma, på bekostnad av farten.

Orienterandet blev väldigt ryckigt, och där terrängen var mer svårforcerad hade jag stora problem med att veta var jag verkligen var, vilket ledde till att det gick extremt sakta. Tyvärr lyckades jag inte undvika bommar heller, det blev två stycken varav en var av modell större. Jättestörre, jag var helt borta i flera minuter. Inte så jättelyckat kanske...

C • Koncentrationen 3

Försök till någon form av intervallträning. Det gick dock inte alls, blev avhängd nästan direkt och gav upp när jag knappt märkte att jag sprang längre. Bakar in uppvärmningen i intervalltiden, den gick i stort sett lika fort...

Tänkte köra tennis-OL med Vilse, samt springa en sväng i Vallaskogen innan samlingen. Idag går det extremt mycket lättare att springa, men efter en kvart får jag hipp som happ näsblod. Det är inte av den mildare varianten med någon ynka droppe blod som ringlar ner över överläppen, utan det forsar som om jag öppnat en tapp inne i huvudet.

Uppvärmningen avbryts, jag springer hem för att göra något åt flödet och får en och annan blick när jag nedblodad springer igenom bostadsområdena. Väl hemma får jag stopp på skräpet, pluggar igen näsborren, håller tummarna och springer iväg till samlingen.

Jogg mellan slingorna samt hemjogg inkluderad. Näsan höll.

Tennis-slingor. Jag mäktade med fem stycken innan handduken kastades in. Då hade jag konstaterat att min extraväxel var som bortblåst idag. Att dra upp en vettig hastighet och springa en slinga på ett par minuter var inga större problem, men när det drog ihop sig till spurt hade jag absolut ingenting att ge. Det hände helt enkelt ingenting när jag försökte trycka på, obehagligt.